SD:s rättspolitiske talesperson Richard Jomshof skrev nyligen på SvD Brännpunkt om hur partiet vill arbeta för att minska gängrelaterad och organiserad brottslighet. Ledorden var mer befogenheter till polisen och hårdare straff.

SD:s förslag signalerade ingen insikt i de sociala problem som är grogrunden för brottslighet. Man föreslog inte heller några förebyggande åtgärder eller förde fram några förslag på hur man ska arbeta med att minska återfall i brottslighet. Man föll istället tillbaka på gamla trötta argument som lika gärna hade kunnat komma från justitieminister Beatrice Ask eller en dålig porrfilm. Om vi bara får ”Mer! Hårdare! Mer!” så blir nog allt bra.

Jag skrev en replik som påpekade de demokratiska bristerna i SD:s förslag. Denna besvarade Jomshof i går fram i sin slutreplik där han återigen argumenterar för hårdare tag.

Jomshof lyfter bland annat fram att polis och åklagare tycker om sina befogenheter och påstår att lagstiftningen vad det gäller hemliga tvångsmedel är ”väldigt restriktiv”. Det faktum att polis och åklagare tycker om något är knappast ett argument för att de ska få det, utan snarare för att vi ska titta närmare på de risker som finns med att ge dem allt de pekar på. Länder där polis och åklagare får allt de vill ha är sällan länder som bör lyftas fram som någon sorts föredömen vad det gäller rättsskipning.

Det finns inte heller något om är speciellt restriktivt med hur polisen i dag kan skaffa information om oss alla vare sig vi är kriminella eller ej. Sedan datalagringsdirektivet implementerades och LEK skärptes behöver polisen bara känna sig lite allmänt nyfiken för att få begära ut privat information om oss. Om Jomshov och SD anser att detta är ”väldigt restriktivt”, så tror jag inte att jag vill veta den fulla omfattningen av de befogenheter de skulle vilja ge polisen och åklagarna i julklapp om de bara kunde.

Piratpartiet har inget emot att polisen riktar spaning mot människor som är misstänkta för grova brott, men vi ser stora risker med polisen ständigt ökade befogenheter. De senaste åren har polisens användande av riktad avlyssning ökat explosionsartat. Fler och fler människor får sin kommunikation avlyssnad och om man tror att det bara är kriminella som avlyssnas så tror man fel. I statistiken över de som avlyssnas finns ett inte försumbart antal människor vars enda ”brott” är att de råkar känna någon som eventuellt är kriminell. Detta faktum vill varken regeringen eller SD kännas vid.

Det är också intressant att Jomshof lyfter fram USA som ett föredöme i arbetet mot den organiserade brottsligheten. Om USA är exempel på något i det här sammanhanget, så är det på det fullkomliga sammanbrott som följer på en övertro på större polisiära befogenheter och hårdare straff. Hårdare straff tycks, om något, leda till ett råare samhällsklimat med mer och grövre brottslighet.

Strax under en procent av USA:s befolkning sitter just nu i fängelse. Det är fler interner än vad något annat land i historien haft. Flera stater har kvar dödsstraffet, de flesta har livstidsstraff, ändå har USA enorma problem med gängrelaterad och organiserad brottslighet. Jag skulle inte vilja att Sverige gick samma väg. Det skulle vara intressant att veta hur Jomshof och SD ser på den saken.

Jomshof blottar också en skrämmande totalitär syn på oss vanliga medborgare. Han skriver bland annat: ”Sannolikheten att en oskyldig medborgare uppvisar ett långtgående och upprepat kriminellt mönster får anses vara mycket liten.” Jag undrar om Jomshof är medveten om att EU i detta nu stöder ett forskningsprojekt som heter Indect. Syftet med Indect är att ta fram teknik som kan spåra kriminellt beteende.

Exempel på misstänkt kriminellt beteende är i det fallet att stå eller sitta stil på samma ställe längre än en viss tid, att springa, att falla, att gå åt ”fel” håll. Vi lever tyvärr i en värld där vi får allt mindre personligt utrymme och där minsta lilla felsteg inom en inte alltför avlägsen framtid kan komma att tolkas som misstänkt kriminellt beteende. Detta är alltså inte science fiction. Detta händer nu under förespeglingen att man vill ”skydda medborgarna”.

Brott ska naturligtvis beivras, men inte på ett sätt som i sig skadar samhället mer än vad själva brottet skulle kunna göra. Därför är det alltid bättre att arbeta förebyggande, något som både regeringen och SD tycks ha missat.

Både regeringen och SD tycks också tro att brottslighet uppstår ur intet och att den kan tryckas tillbaka in i det intet med hjälp av hårdare straff. Brottslighet uppstår för att man misslyckats på andra plan. Människor som har en trygg social tillvaro och en bra skola eller ett bra jobb att gå till, hemfaller ganska sällan i brottslighet.

Det problemen löser man vare sig med sänkt restaurangmoms eller med minskad invandring. Man löser dem genom att inte låtsas som om dåliga sociala förhållanden, sunkig skola och brist på arbete inte spelar någon som helst roll för människors livsval. Om man inte inser detta enkla faktum, så är det ju inte så konstigt att min och Piratpartiets tanke om att makthavarna behöver ”återskapa kontakten med människor” ter sig som en floskel.

Det är faktiskt förvånande att Jomshof anklagar mig och Piratpartiet för att komma med floskler, när han själv saluför en rättspolitik som är så förvillande lik den som regeringen steg för steg tvingat på oss under ganska lång tid. Både regeringen och SD har mycket att vinna på att motsätta sig denna observation, men om man ser bortom pikar om järnrörseskapader och pk-anklagelser, så talar politiken sitt tydliga språk. Regeringen och SD sitter i samma rättspolitiska båt. Båda vill ha mer befogenheter till polisen och hårdare straff, samtidigt som man inte tar hänsyn till den personliga integriteten och inte satsar på förebyggande åtgärder.

SD är ett parti som byggt hela sitt varumärke på att vara något annat än de traditionella partierna. Det är en bild de kommer att få svårt att upprätthålla så länge de fortsätter steka upp regeringens gamla rättspolitiska rester till en blek pyttipanna av allmänt ointresse för grundläggande demokratiska principer som yttrandefrihet och rättssäkerhet och kalla den sin egen.

Dessutom borde regeringen och justitieminister Ask ta sig en allvarlig funderare på vad det säger om deras syn på rättsskipning när SD är så snabba att kopiera den.

Anna Troberg
Partiledare Piratpartiet

Jag finns dessutom på min privata blogg, min Nyheter24-blogg och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.