En konferens om dataskydd pågår i Warsawa. Här förklarar Piratpartiets EU-parlamentariker Amelia Andersdotter varför den svenska regeringen måste ändra sitt agerande i Bryssel för att diskussionerna i Warsawa ska kunna ge resultat.

 

Just nu pågår en konferens i Warsawa, Polen, för världens alla dataskyddsmyndigheter. Konferensen samlar människor från alla kontinenter. Många stora företag, myndigheter och forskare ska prata om vilken roll privatlivet har i samhället och hur vi kan upprätthålla det privata.

Det är många utmaningar samhället står inför. Sommaren har ägnats åt att diskutera USA:s omfattande övervakning, och Sveriges inblandning i densamma. Vi har fått höra att våra myndigheter säljer information om oss medborgare till företag och tjänar storkovan på det. Nätföretag berikar sig också på att hjälpa säkerhetstjänsterna kartlägga medborgarnas vanor in i allra minsta detalj.

Samtidigt är samhällsdebatten uppgiven. Det har kommit några arga, hopplösa krönikor om att någonting som är väldigt fel, och att det krävs förändring. Men på det stora hela är det ingen politiker som ställs till svars för problemen och det har heller inte skett någon diskussion om vad som borde göras för att saker ska bli rätt, något man säkerligen kommer att diskutera i Warsawa.

I Bryssel och EU sker just nu en av de viktigast reformerna för att stärka just privatlivet, en reform för ett bättre personuppgiftsskydd i Europa och resten av världen. Dataskyddsförordningen, som reformen heter, är en lag som är tänkt att skapa förutsättningarna och ramverk för en privatlivsskyddande marknadssfär. Här finns goda möjligheter för alla politiker att redan idag ta ställning för ett starkt privatliv.

Trots konferenser i Warsawa kommer dataskyddsmyndigheter världen över aldrig kunna göra saker bättre än lagstiftarna tillåter. Därför är det viktigt att dataskyddsförordningen som skapar nya regler för personuppgiftsskydd i EU, blir en stark och välformulerad lag.

Läckor från EU:s förhandlingar om personuppgiftsskyddet visar dock att bland annat svenska regeringens engagemang för ett bättre och starkare lagligt skydd är otroligt lågt. I uppgifterna som kommit fram om regeringens förhandlingsmandat verkar det snarare som att regeringen missat att Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter ger oss, privatpersonerna, rätten att veta, bestämma och utöva makt och inflytande över våra uppgifter och identiteter. Det finns ett dataskyddsdirektiv från 1995 som inte upprätthålls och det finns inget sätt att säkerställa att lagen efterlevs, den värsta påföljden av att bryta mot personuppgiftslagen är ett argt brev från datainspektionen. Regeringen har missat själva grundstommen i vad en bra personuppgiftslag ska vara: en lag som sätter individernas rättigheter i centrum och skapar förutsättningar för en marknad, en offentlig verksamhet och en värld där det är möjligt.

Det är rimligt att förutsätta att regeringen inte helt har missförstått Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter, utan att man istället missar att applicera konventionens grundläggande filosofi på den här lagstiftningen. I princip finns ingen anledning att regeringen skulle träffa helt fel i personuppgiftsfrågan, och det som saknas är politiskt tryck på regeringen att göra rätt.

En bättre framtid där privatlivet finns och mår bra är möjlig, och det finns ingen anledning att känna sig modstulen. Dataskyddsförordningen är en fråga alla politiker och privatpersoner borde engagera sig i. Det är en lagstiftning som kan kodifiera det ramverk och den riktning som samhället, vi, behöver för att integritet, källskydd, självbestämmande och den fria viljan ska garanteras. Men det kräver politisk beslutsamhet. Inför valåret 2014 är det därför viktigt att frågan om privatliv lyfts av politiker, om och om igen.

Amelia Andersdotter,
EU-parlamentariker för Piratpartiet